THE DEMOCRATIC SPACE OF ART
The art studio within psychiatry at Sahlgrenska University Hospital
”Every person is an artist,” claimed Joseph Beuys, one of the greatest artists of the 20th century. As a professor of sculpture at the Düsseldorf Academy of Fine Arts, he consistently abolished entrance exams for his teaching: anyone who wanted was welcome.
It was one of many interventions that reflected his aforementioned formulation of his expanded concept of art. Beuys believed that we can all – and should – be creative, and that creativity and social engagement go hand in hand. In a way, he was as much a philosopher and political activist as an artist.
Beuys’s idea was not that we should all become painters, writers or actors. He believed that we should together create our selves, our relationships, our organizations – as works of art. In a complementary way, he believed that those who are artists should work practically, in collaboration with other actors in society, to improve the world.
In his view, all human actions have an aesthetic potential. Every action that a person takes can be a work of art, if the person himself and those around him see it as a work of art. Beuys himself believed that the teaching he carried out, in the form of lectures with a broad scientific and philosophical content, was in fact his foremost work of art. In many ways, his artistry revolves around the idea that artistic principles should permeate society. For example, he thought that art education be offered to allcitizens of society.
Beuys’s stance is relevant to the activities at the art studio within psychiatry at Sahlgrenska University Hospital, even if the participants suffer from mental health problems and anxiety, which most people do, at some point in their lives – the artistic potential is equally democratically available to everyone.
There is solid historical experience that creative activity and in this case visual art relieves anxiety. Since the turn of the century, art by psychiatric patients has also been recognized and played a prominent role in art history. The major psychiatric institutions in the Western world have to varying degrees encouraged and used the meaning-making and healing power of art when designing activities for hospitalized patients. This is not least true of the Lillhagen psychiatric hospital in Gothenburg, which became famous for the so-called Lillhagen painters.
One of the driving forces behind the establishment of the Constabulary within Sahlgrenska psychiatry has been to continue the tradition from Lillhagen. One of the signatories to this text, Stefan Karlsson, worked there for many years, and the other, Johannes Nordholm, has written about the Lillhagen painters in various contexts from an art historical perspective. Since 2017, when the Constabulary was established on Karlsson’s initiative and with the support of the Västra Götaland Region’s Cultural Committee, Karlsson has been its artistic director, and since 2018 Nordholm has been the hospital’s director.
Under the motto “Self-criticism is forbidden”, patients admitted to wards within Psychiatry Affective have had access to the art studio as a creative oasis. Initially, in 2017, the art studio was only located at Sahlgrenska Hospital. Between 2018 and 2022, there were two studios, one at Sahlgrenska and one at Östra Hospital. Since 2022, it has been located at Östra Hospital, where it is available four days a week. At the same time as this text is being written, in August 2026, a press release is being sent about the first exhibition for Galleri Passage, in the corridor on the 3rd floor of the psychiatric clinic at Östra. Exhibition stands have been manufactured and installed by the art unit within the Västra Götaland Region. The first exhibiting artist is Heba Alakkad.
Some patients, like Heba Alakkad, are already artists when they come into contact with the art studio, but there are also examples of patients who find their way to art through their experience here. Several have been accepted to art schools and have found a life context in art. For others, it is enough to disconnect from disturbing thoughts in the moment, gain distance and perspective, or feel the energy of something new flowing within them.
The quote ”Every person is an artist” can represent one aspect of what the art studio brings to psychiatric care. Although the activity is based on visual art, it fundamentally means that the participant is actualized as a dynamic subject, instead of the passive object of medical care. The pleasurable creative work can also free up new thinking on other levels in life. If we see each other as creative individuals, new conversations can arise, new paths can open up. The art studio in psychiatry is both a free place for artistic activity and a space for meaningful conversations about life and death. In such a space, everyone is equal, all hierarchies are dissolved.
Through collective creative exercises, loneliness is also overcome and participants can be activated by entering into themselves and interacting with others at the same time. In the studio, large-format joint works of art are often created. Patients contribute their part and can enter a flow where time and space dissolve, but they are also part of a social community, where they can make friends for life. The ideas, reactions and reflections of others can spur us on or give us the courage to take a new direction.
Patients, employees and managers in psychiatry have taken the Constabulary to heart, and all contribute in different ways to maintaining and preserving the unique environment – perhaps, with a perspective from Beuys, one can see it as a work of art in itself?
Stefan Karlsson Johannes Nordholm
KONSTENS DEMOKRATISKA RUM
Konstateljén inom psykiatrin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset
“Varje människa är en konstnär”, hävdade Joseph Beuys, en av 1900-talets största konstnärer. Som professor i skulptur vid Konstakademien i Düsseldorf avskaffade han konsekvent nog inträdesprov till sin undervisning: alla som ville var välkomna.
Det var en av många interventioner som speglade hans ovannämnda formulering av sitt utvidgade konstbegrepp. Beuys menade att vi alla kan – och bör – vara skapande, och att kreativitet och samhällsengagemang hör ihop. På sätt och vis var han lika mycket filosof och politisk aktivist som konstnär.
Beuys tanke var inte att vi alla ska bli målare, författare eller skådespelare. Han menade att vi tillsammans ska skapa våra jag, våra relationer, våra organisationer – som konstverk. På ett komplementärt sätt menade han att de som är konstnärer ska arbeta praktiskt, i samarbete med andra aktörer i samhället, för att förbättra världen.
Enligt hans syn har alla mänskliga handlingar en estetisk potential. Varje aktion som en person gör kan vara ett konstverk, om personen själv och omgivningen ser det som ett konstverk. Beuys menade själv att den undervisning han bedrev, i form av föreläsningar med ett vidsträckt vetenskapligt och filosofiskt innehåll, i själva verket var hans främsta konstverk. På många sätt kretsar hans konstnärskap kring idén att konstnärliga principer ska genomsyra samhället. Han tänkte till exempel att konstundervisning skulle erbjudas alla samhällsmedborgare.
Beuys hållning är relevant för verksamheten vid konstateljén inom psykiatrin vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, även om deltagarna lider av psykiska besvär och ångest, vilket de flesta människor gör, någon gång i livet – den konstnärliga potentialen är lika demokratiskt tillgänglig för alla.
Att kreativ verksamhet och i detta fall bildkonst lindrar ångest finns det en gedigen historisk erfarenhet av. Sedan tiden kring sekelskiftet 1900 har dessutom konst av psykiatriska patienter uppmärksammats och spelat en framträdande roll i konsthistorien. Västvärldens stora psykiatriska institutioner har i olika grad uppmuntrat och använt sig av konstens meningsskapande och läkande kraft när de utformat aktiviteter för inlagda patienter. Det gäller inte minst det psykiatriska sjukhuset Lillhagen i Göteborg, som blev berömt för de så kallade Lillhagenmålarna.
En av de bakomliggande drivkrafterna till konstateljén inom Sahlgrenskas psykiatri har varit att fortsätta traditionen från Lillhagen. En av de undertecknade till denna text, Stefan Karlsson, arbetade där under många år, och den andre, Johannes Nordholm, har i olika sammanhang skrivit om Lillhagenmålarna ur ett konsthistoriskt perspektiv. Sedan 2017, då konstateljén tillkom på Karlssons initiativ och med stöd av Västra Götalandsregionens kulturnämnd, har Karlsson varit dess konstnärlige ledare, och sedan 2018 har Nordholm varit sjukhusets ansvarige.
Under mottot ”Självkritik undanbedes” har patienter som är inlagda på avdelningar inom Psykiatri Affektiva haft tillgång till konstateljén som kreativ oas. Till en början, 2017, fanns konstateljén endast på Sahlgrenska sjukhuset. Mellan 2018 och 2022 fanns två ateljéer, en på Sahlgrenska och en på Östra sjukhuset. Sedan 2022 finns den på Östra sjukhuset, där den är tillgänglig fyra dagar i veckan. Samtidigt som den här texten skrivs, i augusti 2026, skickas ett pressmeddelande om den första utställningen för Galleri Passage, i korridoren på plan 3 i den psykiatriska kliniken på Östra.
Utställningsmontrar har tillverkats och installerats av konstenheten inom Västra Götalandsregionen. Första utställande konstnär är Heba Alakkad.
Vissa patienter, som Heba Alakkad, är redan konstnärer när de kommer i kontakt med konstateljén, men det finns också exempel på patienter som finner vägen till konsten genom erfarenheten här. Flera har blivit antagna på konstskolor och funnit ett livssammanhang i konsten. För andra räcker det att i stunden få koppla bort störande tankar, få distans och perspektiv, eller känna energin från något nytt flöda inom sig.
Citatet “Varje människa är en konstnär” kan representera en aspekt av vad konstateljén tillför till den psykiatriska vården. Även om aktiviteten utgår från bildkonst innebär den principiellt att deltagaren aktualiseras som ett dynamiskt subjekt, i stället för den medicinska vårdens passiva objekt. Det lustfyllda skapande arbetet kan frigöra nytänkande även på andra plan i livet. Om vi ser varandra som kreativa individer kan nya samtal uppstå, nya vägar öppna sig. Konstateljén inom psykiatrin är både en fri plats för konstnärlig verksamhet och ett rum för meningsbärande samtal om livet och döden. I ett sådant rum är alla lika, alla hierarkier upplösta.
Genom övningar i kollektivt skapande överbryggas också ensamhet och deltagare kan aktiveras genom att gå in sig själva och interagera med andra på samma gång.
I ateljén skapas ofta gemensamma konstverk i stort format. Patienter bidrar med sin del och kan stiga in i ett flow där tid och rum upplöses, men de ingår också i en social gemenskap, där de kan få vänner för livet. Andras idéer, reaktioner och reflektioner kan sporra oss vidare eller ge mod att ta en ny riktning.
Patienter, medarbetare och chefer inom psykiatrin har tagit konstateljén till sitt hjärta, och bidrar alla på olika sätt till att upprätthålla och bevara den unika miljön – kanske kan man, med perspektiv från Beuys, se den som ett konstverk i sig?
Stefan Karlsson Johannes Nordholm
